– Vi på institutionen är jätteglada att Pelle Snickars har accepterat den här tjänsten som professor i digitala kulturer. Jag skulle vilja kalla det ett kap! Han är en sprudlande urkraft när det gäller kreativitet och att formulera nya intressanta forskningsproblem, säger institutionens prefekt Thomas Kaiserfeld.

Hallå där, Pelle Snickars!

Vem är du?

– Jag är disputerad filmvetare och har min bakgrund i ABM-sektorn*. Under tiotalet år var jag forskningschef på Statens ljud och bildarkiv och därefter på Kungliga biblioteket. En hel del av mitt arbete då handlade om att praktiskt digitalisera kulturarv, såväl tryckta källor som audiovisuellt material. 2006 grundade jag bokserien Mediehistoriskt arkiv – som sedan ett flertal år distribueras av Lunds universitet. Jag har sedan 2014 varit medieprofessor vid Umeå universitet där jag framför allt arbetat på det digitala humaniora-centrat Humlab. 

Vad var det som lockade i Lund?

– Jag har i många år rört mig över ämnesgränser och har egentligen ingen specifik hemvist. Jag har samarbetat med akademiker från mängder av ämnen, med massor av utvecklare – och de böcker jag publicerat har handlat om allt från Stockholmsutställningen 1897 till Pirate Bay, Harry Schein, YouTube, iPhone och Spotify. Professuren i digitala kulturer passar mig således perfekt, och jag ser verkligen fram emot att träffa studenter och nya kollegor – liksom att samarbeta med utvecklare på Humanistlaboratoriet. 

– Och varför Lund – tja, det är kort och gott landets ledande lärosäte med en stark humanistisk tradition. Och så är det lite varmare och ljusare i Skåne ...

Hur ser du på ditt nya uppdrag?

– Jag är sedan tidigare bekant med ämnet digitala kulturer. Jag var sakkunnig på det lektorat i ämnet som utlystes för några år sedan – det ska därför bli mycket roligt att sätta sig in i hur det utvecklats praktiskt och möta ämnets studenter. I september kommer jag att undervisa på ett teorimoment.

Vilken utvecklingspotential ser du? 

– Jag tror på ett ökat fokus på digitala metoder och datahantering, inte minst för att förstå den så kallade datafication som präglar vår samtid. Forskningsmässigt kommer jag att fortsätta att leda ett projekt finansierat av Vetenskapsrådet som heter Välfärdsstaten analyserad. Textanalys och modellering av svensk politik, media och kultur, 1945–1989, vilket ägnar sig åt storskalig textanalys av tre centrala sfärer – politik, medier och kultur – i det svenska välfärdssamhällets framväxt. I ett nytt projekt inom Riksbankens jubileumsfond, Moderna tider 1936 kommer jag och några kollegor att undersöka vad samtida algoritmer för mönsterigenkänning ser och hör när de appliceras på mediehistoriskt källmaterial. All historieskrivning kräver tolkningsarbete – men vilka algoritmiska uttolkningar av det förflutna åstadkommer mjukvara?

*ABM står för arkivvetenskap, biblioteks- och informationsvetenskap respektive museologi.