Populärvetenskaplig presentation Det kan tyckas som en historiens ironi att den kunglighet som blivit känd för sin skuggrädsla gentemot det tryckta ordet är densamme som tog initiativ till att introducera en ny tryckteknik – en teknik som skulle få stor betydelse för att sprida bilder redan under hans livstid. Men så var det. Det var Karl Johan, som under sin kronprinstid bjöd in de två första stentryckarna att komma till Sverige för att starta det första yrkesmässigt drivna stentryckeriet. De tyska stentryckarna Fehr och Müller anlände till Stockholm dagarna före årsskiftet 1817/1818. Stentryckeriet installerades i Karl Johans egen fastighet på Helgeandsholmen i Stockholm och driften kom igång i början av 1818. Deras verksamhet följdes med stort intresse. Det dröjde inte länge förrän de fick efterföljare. Under det kommande decenniet startades ett tjugotal stentryckerier. Vad kan vi få reda på om dessa första stentryckerier? Hur stora var de? Hur finansierades starten? Vad var deras huvudsakliga inriktning på tryckprodukter? Var fanns de? Och hur gick det för dem? Avhandlingen i bokhistoria En ny teknik gör entré. Stentryckets etablering i Sverige av Gunnel Hedberg försöker få svar på dessa frågor i konkursprotokoll, taxeringslängder, annonser i press och inte minst genom att granska de tryck som lämnade stentryckspressarna. Fehr & Müllers stentryckeri, som snart blev Carl Müllers stentryckeri, blev inte bara en första inspirationskälla och till en del en utbildningsanstalt för efterföljare. Det öppnade också nya möjigheter för musik- och bildtryck. Några musik- och bokhandlare fogade ett slitet stentryckeri till sin handel. Andra, exempelvis musiker vid hovkapellet såg stentryckspressen som en möjlig bisyssla till ordinarie verksamhet. Så uppstod redan från början två sorters stentryckerier: Fulltryckeri eller subsidiärt tryckeri. En av dem som satsade helhjärtat på sitt stentryckeri var Carl von Schéele. Trots att han länge ansetts vara en synnerligen framstående stentryckare med två års utlandstudier i bagaget, har endast konturerna av hans dramatiska öde varit känt. Tack vare brevfynd kan avhandlingen fylla igen några av dessa kunskapsluckor. Johan Göthström är en annan bemärkt stentryckare, vars person varit nästan okänd. Hans hedersamma betyg från arbetsgivaren i Paris kan nu presenteras. Sammanställningen av stentryckerierna i Sverige under de första 12 åren visar på en tuff ekonomisk verklighet. Några gick i konkurs flera gånger. Carl Müller flydde landet från sina skulder. Trots detta bistra ekonomiska klimat hade tekniken kommit för att stanna. Vilken avsikt eller förhoppning Karl Johan haft när han introducerade stentrycket till Sverige går inte nu att fastställa. Kanske var det att få till stånd ett litografiskt fälttryckeri? I så fall blev den önskan uppfylld först 1833 när staten tecknade avtal med Leonard Dreyer att Generalstaben skulle få tillgång till dennes stentryckeri.