Populärvetenskaplig sammanfattning The Drowning World av Adam Brenthel Den vetenskapliga klimatkommunikationen som riktar sig mot politiker och allmänhet beskrivs ofta som otillräcklig och bristande av de forskare som beforskar den. Problemet anses vara att klimatförändringar orsakas av en osynlig gas och att förändringarnas effekter först blir synliga i en okänd framtid. Kommunikationsproblemet löses genom göra avancerade visualiseringar av hur klimatförändringarna kan komma att påverka landskap och miljöer som omger oss. En typisk sådan bild visar hur kända kuststäder dränks av havet eller hur stora floder översvämmar odlingslandskap.
                     
The Drowning World ifrågasätter den kommunikationsmodell som dessa bilder sägs utgå ifrån och menar att det faktiskt skett en relativt stor förändring i diskursen kring klimatförändringarna de senaste åren och att kommunikationen faktiskt nått fram till politiker och allmänhet. Klimatavtalet i Paris 2015 är ett tecken på denna förändring. Men det är inte främst den rekommenderade klimatkommunikationen som åstadkommit detta utan det är det som också följt med vid sidan av den pedagogiska vetenskapskommunikationen. Frågan är då vad det är i detta komplementära material som når fram till politiker och allmänhet när den de alltför pedagogiska bilderna inte gör det. En av avhandlingens hypoteser är att de vetenskapliga bildernas inramning är betydelsebärande. Ofta tillåts denna inramning vara estetiskt utformad för att den i förstone tas för grafisk design eller är placerad på ett sådant sätt att den undslipper vetenskapskommunikationens krav på pedagogisk tydlighet och de konventioner som gör att vetenskapliga bilder annars håller sig inom ramen. Avhandlingen argumenterar mot de alltför pedagogiska bilderna för att de inte är tillräckliga för att att åskådliggöra klimatproblematikens komplexitet. Utanför ramen finns mindre uppenbara bilder som kan kallas poetiska och dessa berättar om en radikalt annorlunda framtid som ligger bortom vår förmåga att visualisera. De väcker vår fantasi. Författaren observerar att bilder av havet och tecken som kopplar till havet är återkommande för att förmedla en känsla av vår värld i förändring. Det finns även andra återkommande bilder som framkallar det som annars inte låter sig presenteras med vetenskapliga bilder. Dessa bilder är det empiriska huvudmaterialet för denna kritiska studie om de komplementära och estetiska bilderna och de berättelser som många klimatforskare faktiskt använder sig av för att för att göra klimatvetenskaperna meningsfulla och engagerande för allmänheten.