Eva har läst bokhistoria upp till kandidatnivå (90 högskolepoäng) vid Institutionen för kulturvetenskaper. Utbildningen ges på halvfart och distans. Eva berättar att hon valde att läsa ämnet bokhistoria som ett komplement till sin tidigare utbildning. – Jag hittade grundkursen av en slump på nätet våren 2013. Eftersom jag arbetat på ett universitetsbibliotek under femton år med databassökningar och undervisning, lockade kursen mig med att bredda min kompetens och kanske få nya arbetsuppgifter. Dessutom är jag bokhandlardotter och min far var bibliofil och jag tyckte det skulle vara kul att "återvända" till den tryckta bokens materialitet. Eftersom utbildningen också lockade med en bred syn på bokhistoria, tänkte jag också att läsandets historia och utveckling skulle vara intressant, med tanke på att många i min kundkrets läser e-texter. Eva är filosofie magister med nordisk etnologi som huvudämne. Hon har dessutom läst folkloristik, biblioteksvetenskap, universitetspedagogik och litteraturhistoria. Hon upplever att bokhistoria har kompletterat hennes tidigare utbildning på ett bra sätt. – Jag har haft stor nytta av utbildningen med tanke på att vårt bibliotek har flera stora äldre specialsamlingar. Jag har också haft timundervisning i bokhistoria vid ämnet informationsvetenskap. På frågan om hon rekommenderar utbildning och i så fall varför svarar Eva: – Javisst! Eftersom bibliotekarieutbildningen numera har så lite bokhistoria, försöker jag få yngre kolleger med intresse för äldre tryckt material att läsa bokhistoria vid Lunds universitet. Dessutom är studierna på svenska. Som finlandssvensk är det också nyttigt att bygga upp ett nätverk med professionella kontakter i Norden, och att få studera på sitt modersmål. Evas tips till dig som är intresserad av att läsa bokhistoria: – Utmanande men kul. Studera gärna med en kompis eller med en arbetskamrat, när deadline närmar sig behöver man pepp! Jag hade fördelen att använda min arbetsplats egna samlingar som studieobjekt.